Vintern 1995 och Domännamnssystemet
Angående nyhetsrapporteringen från Göteborg senaste veckan - med ett snöoväder som verkar ha lamslagit hela länet - så påminner det mig om år 1995. Året då Göteborg drabbades av “Snöstormen som vi minns”, under en natt bräcktes alla tidigare snödjupmätningsrekord för november månad. Under ett dygn uppmättes nämligen då ett snödjup på 25 cm och slog det tidigare rekordet från 1965 (11 cm) med hästlängder.
Men låt oss fokusera på årtalet 1995 istället för vädret och förflytta oss till december månad. I en förort till Stockholm och under en trapp, där står ett skrivbord. På skrivbordet ligger en ljusgrå rektangulär låda med en ensam liten grön lampa som epileptiskt blinkar orytmiskt och lådan avger ett dovt knastrande ljud. Ljudet är bra, för då vet man att lådan “tänker” och inte “dött”.
Ovanpå lådan står en tung analog CRT-skärm som blekt lyser upp hallen, den unga pojken och hans pyjamas. Bakom pinnstolen som pojken sitter på står hans far i ljusblå skjorta vars bröstficka är utsmyckad med tre olika stiftpennor. Ute är det svart, två minusgrader och ett par lätta snöflingor skymtas i skenet från vägglyktan bredvid ytterdörren.
Det råder en dov men upprymd stämning mellan far och son. En far som är upprymd över vad som skall hända och vad han skall visa; en son som är upprymd över att de gör något tillsammans.
“Okej. Klicka där”, säger fadern, “och skriv in hå-te-te-pe, kolon…”. “Vilken knapp är det?”, frågar pojken. Fadern står emot impulsen att ta över kommandot över dator-maskinen. “Håll in tangenten där till vänster”, pekar fadern, “och tryck nu på punkt och sedan sjuan två gånger”. Vidare instruerar han pojken att mata in “altavista.digital.com” och sedan trycka på knappen Retur. Datorn börjar genast knastra mer intensivt, ett flertal lampor börjar blinka under trappen, och långsamt börjar block efter block dyka upp på skärmen.
Pojken ser nu för första gången en sökmotor och söker på “Lego”, eftersom det är ju vad han önskar sig i julklapp. Det är ett magiskt ögonblick, sett i backspegeln, för pojken. Just denna kväll går dock detta pojken helt förbi, till hans fars lätta besvikelse.
Det ingen av dom vet, är att detta är startpunkten för ett djupt rotat dator- och webb-intresse.
Ovanstående bakgrund till min lucka i julkalendern är något fiktiv, eftersom jag inte minns alla detaljer exakt. Det var dock något helt magiskt att börja använda internet och bygga astronomiska telefonräkningar i slutet av nittiotalet.
Gissningsvis, utan någon som helst underlag, tror jag att jag spenderat mer tid framför en dator än jag sovit under mitt liv - totalt. Hela tiden påeldad (borde vara ett nyord) av nya fynd, små pärlor av kreativitet och eget skapande.
Något jag kanske inte reflekterade över, där under trappen, var hur jag likt Harry Potter använde något som liknade en trollformel för att öppna dörrarna till all världens information (som var en bråkdel av vad det är idag).
Ett domännamn existerar som ett alternativ till IP-adresser, för det är enklare att komma ihåg “altavista.digital.com” än “172.66.40.251”. Ett domännamn måste alltid översättas till motsvarande IP-adress innan kommunikation mellan datorer kan ske och detta sker ofta automatiskt genom uppslag i det löst sammanhållna distribuerade domännamnssystemet, DNS.
En användares internetoperatör har ofta en egen DNS-server som tar emot förfrågan från webbläsaren, och skickar tillbaka en IP-adress till användarens dator som den kan använda för att upprätta kontakt.
Ett domännamn kan bestå av 127 delar avskilda med punkt.
Det är därför inte säkert att internetoperatörens DNS-server känner igen domännamnet. Då kontaktar den en av de 13 rotservrarna. Dessa är register som har kännedom om samtliga toppdomäner, till exempel “.com”, och vilka namnservrar som hanterar de olika toppdomänerna i fråga. Dessa kanske känner igen domännamnet eller skickar frågan vidare (som i sin tur kanske skickar frågan vidare), för att slutligen leverera en IP-adress tillbaka.
Det är en fascinerande och vital del av internets infrastruktur. Domännamnsystemet kan även användas som databas för mer eller mindre godtyckligt data. Domännamn är ett område för den bitvis obegränsade kreativitet jag älskar med webbutveckling.
Ett kul exempel på detta är den av Google registrerade toppdomänen “.new”. Där är tanken att varje “.new” adress är en genväg till en aktivitet eller handling på internet där användaren direkt hamnar i ett flöde för att skapa något. Alla kan registrera sitt egna “.new” domännamn.
Några av mina favoriter är:
- https://docs.new - skapa ett nytt GoogleDoc dokument
- https://gist.new - skapa en ny GitHub gist
- https://ts.new - skapa ett nytt TypeScript projekt online med CodeSandbox
- https://playlist.new - skapa en ny Spotify-playlist
Det finns dock en komplett lista över andra genvägar.
Kanske onödigt, men jag tycker det är både lekfullt, kreativt och rätt användbart - och ett lysande exempel på varför det är så roligt att vara en utvecklare.